Jag känner mig bättre nu, c-vitaminkuren och en dusch gjorde susen. Sitter nu och med en filt och lite te framför En prinsessas dagbok. Härligt, imorgon börjar skolan igen, tack och lov att jag har lite sovmorgon.

Jag hoppas verkligen att jag vaknar frisk imorgon. Nu börjar snart filmen igen.

Sov gott, sötnosar!

Jag har precis kollat klart på Epic Movie. Det var nog en av de sjukaste, konstigaste filmerna jag någonsin sett, men ändå väldigt rolig.




Jag känner mig lite down-under. Mamma har varit sjuk i en vecka och Jens känner sig också sjuk. Gud jag vill verkligen inte bli sjuk nu, åker till Tyskland om en vecka. Jag ska nog köra på lite c-vitamin sen:P Jag orkade i alla fall ta mig bort till Allum och köpa ett par strumpbyxor och lite papper till min Backstreet Boys scrapbook.

Nu väntar c-vitaminkur....

Jag har precis skrivit klart en svenskauppsats, men jag har inte svenska Word så den rättar inte felstavade ord och så, måste skaffa det idag. Jag måste även köpa en patron, för som sagt har man inte en gul patron så kan man inte skriva ut i svart! Hahaha, det låter knas men det är sant. Men lägger upp några bilder sen igår. Det var medelhavsbuffe så mycket pasta, ost, tomater och oliver, mums! Det är lite bilder på mig, Jens, min kusin, moster och såklart


  

 

Jag älskar verkligen dessa små underbara parfymerna, men jag har min favorit och det är Prickly Pear. De är så billiga, perfekt när köpsuget kommer. Jag tror att jag ska köpa min älskling nån dag, vill ha den nu! Kostar runt 150-160 kr.

Jag åker till Tyskland om undefär en vecka, ahh börjar få lite panik. Jag vet inte vad jag ska ha med mig, inte ens vad jag ska packa i. :P Smart av mig. Vad jag vet är att Frankfurt har Starbucks, såklart. vilka andra stora städer har inte det, jo städerna i Sverige. I alla fall så ska jag köpa mig en ny mugg, min första rosa är trasig, den senaste jag köpte i höstas gick sönder första gången jag använde den. Jag har en fungerande, den är ganska stor med ett handtag så den blir så tung om man har mycket annat att bära, vem vet jag kanske kommer hem med två?


Älskar verkligen bilden över, den passar så bra in på mig.


Eller det kanske jag inte gör, vi ska tydligen på en minisemester till Berlin på höslovet. Någon som vet några riktigt bra butiker i Frankfurt A.M och Berlin?

Hej,

hur har ni det? Själv är jag ganska slö nu. Jag slutade halv tolv idag, det var verkligen superskönt. Sedan gick jag och Olivia runt lite i stan och tittade oss omkring, hittade söta bh's på H&M, röd-vit prickiga med Hello Kitty. Olivia köpte, inte jag, ska nog göra det. Det är snyggt att ha under ett linne till exempelvis jeans.

Jag ramlade förrut på mina gladiatorsandaler i  skogen, jag fick ett härligt sår på handen och ett stort blåmärke på armen av klockan. Dem jäkla skorna är riktigt hala, tur att ingen gick förbi.

Fick även två av tre berlocker från Pilgrim, nu är det bara Sabo armbandet jag väntar på.

Det nya är äpplet och läppstiftet. Jag har även fått tränat idag, fick lite panik på idrotten när läraren sa att vi snart skulle springa 3 km och det är verkligen det tråkigaste. Jag har dålig kondition och förkorta hälsenor, lovade mig själv att fixa dem i sommar men har inte blivit så mycket. Idag joggade jag i alla fall 2, 5 km, bra för att vara mig. Imorgon blir det mer träning, ska gå vatten spin/box imorgon kl. 10. Jag har aldrig kört det vattenpasset förrut, men det ska blir roligt.

Har ni haft en bra dag?

ett kollage från ett läger förra året med gymnastiken...jag är personen som hänger upp-och nerpå länst ner i det högra hörnet.

Grattis till min mamma och pappa som firar 29 år gifta. Mamma träffade pappa när hon var 15 år och de har hängt ihop sen dess.



Så grattis på er!

They may be older, wiser and short one original member, but the Backstreet Boys are still a hot ticket. Reserved seats for their concert at Ravinia are sold out, and the remaining lawn tickets are going fast.

Just don't call this a "reunion" tour.

"There are a lot of misconceptions out there," says founding member Nick Carter, laughing. "People think we broke up or are returning after some time off."

In fact, other than a two-year hiatus that ended in 2004, the band has continued to record and tour steadily. After 13 years with the group, Kevin Richardson quit in 2006 to pursue other interests. He's composing the soundtrack for an animated movie, "The Spirit Bear."

Misconceptions aside -- and despite the make-nice comments to other media outlets -- Carter says Richardson's departure was a good thing.

"Kevin just wasn't into recording [the 2005 album] 'Never Gone' in a creative way. There were disagreements on every direction the band was taking, and he left because he realized he was hurting the group," Carter says. "With him gone, there don't seem to be as many conflicts, we aren't bumping heads anymore and things are flowing better musically."

Though the remaining members have repeatedly told the press Richardson is welcome back any time, Carter says he's not so sure.

"The dynamic of the band has changed," he says. "There can be no room for doubt -- four is the strongest. We are the Backstreet Boys."

The band formed in 1992. Richardson's cousin Brian Littrell came aboard in 1993. The Boys' first U.S. release was 1997's self-titled album, which delivered several huge hits, including "Quit Playing Games (With My Heart)," "As Long as You Love Me" and "Everybody (Backstreet's Back)."

The band's biggest success to date was 1999's "Millennium," which sold more than a million copies in its debut week and was that year's top-selling album. Hits from that include "I Want It That Way," "Larger Than Life" and "Show Me the Meaning of Being Lonely."

The band has had to re- establish itself as a quartet. The group's last album, "Unbreakable," was the first recorded without Richardson. It sold 81,000 in its first week but dropped out of Billboard's Hot 100 two weeks later.

"Working hard to prove ourselves isn't something we aren't familiar with," the 28-year-old says. "On the one hand, radio stations aren't playing us as much as they used to, but then again we know how it feels to see something begin to build again."

Carter knows a little bit about rebranding, having spent the last two years doing damage control after appearing on the 2006 reality series "House of Carter." The E! show featured the singer sharing a house with other members of his family. It didn't show him in the most flattering light.

"I was thrown into the whole reality TV world before I should have been. I had issues I had to go through and, unfortunately, I went through them on television," he says.

The camera frequently caught the Carter clan's dysfunction and disputes. Watching himself on the small screen was a wake-up call for Carter to finally grow up.

"I saw myself on television in an unhealthy state, both physically and mentally. It opened my eyes," he says. "I stopped drinking. I got back in shape. It took me two years, but I've changed my life around."

The Backstreet Boys return to the recording studio this fall. Carter hopes the new album, due out in the second half of 2009, will feature a more urban pop sound.

"I'm not sure if we got ahead of or fell behind our fans, but we are paying close attention to current music, and the next album is going to reflect that," Carter says. "We want to be played on Top 40 stations. If adult contemporary radio wants to play us, that's great, but we consider ourselves a pop band."

källa: suntimes.com

Jag tar det lugnt framför tv just nu. Jag tittar på Eli Stone :P. Jag är verkligen supertrött, jag var uppe vid sju, åkte vid nio kom hem två och åkte igen klockan fyra och kom hem sedan vid halv sju. Imorgon fyller Malin år. Tjejerna ska ta båten ut till Styrsö. Sara bakar nog just nu. :P Vi hittade några roliga presenter.

Hittade några bilder som jag tog i helgen på sommarstället på Tjörn.

Väldigt dåligt kort...


Klänning, Odd  Molly
Knästrumpor, Indiska
Stövlar, Viking

Odd Molly vinner Sveriges mest prestigefyllda designpris: guldknappen.

Odd Mollys designchef Karin Jimfelt-Ghatan har tilldelats Sveriges mest prestigefyllda designpris - Damernas Världs Designpris Guldknappen 2008. Priset delades ut vid en ceremoni på Cirkus i Stockholm.

En enad jury motiverade sitt beslut enligt följande:"Årets Guldknappenvinnare är mer än ett klädmärke. Det är ett begrepp, en egen tidlös stil. Ett bevis på att modesagor kan bli sanna. Vinnaren har omvandlat känslan av en lugn skön söndagsmorgon till succékläder älskade av kvinnor i alla åldrar. Hon har sopat mattan med konkurrenterna både nationellt och internationellt. Vi hyllar Karin Jimfelt-Ghatan för Odd Molly som givit den moderna folkloren ett nytt framgångsrikt ansikte."

Hej hej,

jag hade planer på att åka in till stan imorgon och spana in höstmodet, men det blev ändrade planer. Jag ska följa med Elin till Borås där hon ska fotas. Ska väl bli roligt, hoppas inte att det drar ut allt för mycket på tiden, jag hade ju tänkt träna. Jaja, ni får ha det så gott. Själv ska jag väl göra mig lite kaffe och läsa en bok eller se någon film på teve.

Puss sötungar!

Här är en av bilderna på Elin. Jag älskar alla!

Igår var jag Elins personal shopper, mitt nya yrke. Lön=kaffe. Låter bra? Hahah, igår hjälpte jag henne att påbörja en ny stil, Elins nya stil helt enkelt.

Jag fick köpt en tjocktröja, ni vet med dragkedja. Senast jag köpte en sådan tröja var fyra år sedan. Då köpte jag en rosa från Fred Perry, igår en röd från Sebago.  Jag går lite tillbaka till den tiden för fyra år sedan, då jag hade tjocktröja,  men ändå inte, för jag brukade ha skjorta  och så. Det var min seglartid. Hahah, nu försöker jag bara skapa Erikas stil igen, den omfattar: seglarkläder(skjorta, piké, byxor, marinblått stickat), Odd Molly( söta blusar) och en preppy/retro-stil(söta klänningar i överflöd, ballerinaskor,kjol ganska lång som sitter i midjan,  speciella koftor, alltså mönster, detaljer, trekvartsärm.)

Jag tror det förklarar min stil ganska bra...Ibland blir man ju influerad av dem man umgås med, men streetstil och sånt passar inte mig, jag är helt enkelt en girlygirl vare sig jag vill det eller ej.

Idag ska jag och min älskling Elin till stan, det ska bli mysigt.

Imorse var jag ute och gick lite innan frukost och ikväll ska jag skaka rumpan på vattengympa.

Ni får ha det bäst. Jag ska komma med en dagens sedan, när jag vet vad jag ska ha på mig.

Jag älskar att se på friidrott när det är stora mästerskap, så nu när OS drar igång imorgon ska jag följa det så gott det går. Det jag mest längtar att se är gymnastiken. Jag tycker att det är så konstigt att Wagner inte fick vara med.



Idag fick jag min klänning, den var verkligen bra. Ska nog ha på mig den imorgon när jag ska träffa tjejerna för fika och bio och kommer ni ihåg dem beiga byxorna från RedGreen? Jag fick ett par marinblåa av mamma idag, samma modell. Det blir säkert snyggt till hösten.

 


Fick ett par örhängen(sitter på nu)igår av mamma, fick ingen bra bild av dem och hittade inte någon bild av dem på nätet så slänger upp en bild på armbandet som har samma stil. Linnet ovan fick jag med av mamma igår. Jag har ett par matchande trosor som jag köpte i lördags och ett par röda, de med då från D&G. Supersöta! Jag älskar dem.

Nu ska jag ut på en promenad. Ni får ha det så härligt!

I don't know what he does to make you cry, but I'll be there to make you smile. I don't have a fancy car, to get to you I walk a thousand miles.

Jag läser Nicks mammas bok om Nicks uppväxt och hur det kom sig att han blev Backstreet-Nick.  Jag börjar nästan gråta ibland, för hon skriver visa saker som skulle vara underbara om  inte allt som hände hänt i familjen Carter.  Men i alla fall hon skrev om en sak jag alltid har älskat i videon All I have to give. Titta på Nick ibörjan, för när han sjunger smile så ler han. Det är underbart.

Kolla in leendet:
http://www.youtube.com/watch?v=ZN0SaNiAhvk

Den 14 april 2008

Det var egentligen meningen att jag skulle sitta och skriva en svenskauppsats den morgonen och att mamma skulle hämta mig vid skolan. Planerna ändrades definitivt på lördagen. Jag skulle till träningen och tanken slog mig, mest på skoj:

-Tänk om jag skadar mig. Så blev även fallet. Jag stukade foten illa och när mamma och pappa kom så upptäckte pappa att någon försökt stälja min moped. Jag som hade tänkt flyga på rosa moln dem sista dagarna innan konserten. Jag hade panik, jag ställde in min tjejmiddag. Jag hade inte orken, jag kunde inte gå och min moped var obrukbar. Foten var tjock som en korv. Men när måndagen kom hade svullnaden som ett mirakel lagt sig något och jag kunde få på mig ett par skor.

Mamma hämtade mig hemma, vi stannade till vid Allum. Hon skulle köpa ett nytt klockarmband. Under tiden mamma var inne satt jag kvar och sjung med till Backstreet Boys som spelades på hög volym på mobilen.  Mamma kom tillbaka med en ny klocka.

Vid Landvetter var det full rulle. Mamma släppte av mig med väskorna vid ingången. Parkeringen var full, när mamma kom tillbaka var hon svettig, jag var svettig av stress. Efter mycket strul inne på Landvetter hann vi checka in och vi fick varsin kaffe och jag även en supergod chevreost-macka med fikonmarmelad, självklart kom allt från trogna Espresso House.

På grund av min fot åkte vi direkt till Mauds Hotell i Enskede. Hotellet ligger endast två hållplatser från Globen. Resan dit och hotellet fick många fina minnen att komma fram. Förra gången vi bodde där, mamma och jag, var 28 september 2005. Det vill säga förra samt första gången vi var och såg Backstreet Boys. Den resan var oförglömlig.

Det blev inte mycket vila, lite bläddrande i nyinköpta Elle och några klunkar av en väl kyld Coca-cola, innan jag drog på mig min Unbreakable-tröja. Tröjan som pappa rimmat på så fint i julas. "När du till Hovet skall fara skall du denna hava."  Vi tog tunnelbanan till Globen och mitt soundcheck(SC). Vid kassorna spelades Unbreakable, jag studsade omkring på mitt högra ben och sjung med, mamma sa åt mig att sluta, men inget kunde få mig att sluta. Mamma skämdes. Vi tog oss en cheeseburgare på McDonalds innan vi tog oss nerför trapporna till will call area, Arenavägen 35.

Tiden gick men ingenting hände, klockan passerade fyra. Plötsligt kom en stor svart buss rullandes, grindarna öppnades, längst fram stod A.J och vinkade till oss alla. Bussen parkerade innanför grindarna och A.J kom ut för att röka. Han vinkade återigen. Brian kom även han ut för att visa sig, han vinkade han med innan han försvann in. Efter ett tag kom en stor svart man ut, amerikan, det förstod jag direkt. Han berättade hur insläppet skulle gå till. De som hade VIP-biljett skulle gå in först. Vi ställde oss i ett led, jag kom som nummer tre. Vi fick varsitt grönt klistermärke där det stod VIP 4/14 S/C. Jag valde att sätta fast det på min T-shirt och än idag sitter det där. Jag har tänkt att sätta in det i min scrapbook, det kommer göra ont när jag tar loss det. Jag hade min plånbok och alla min mail framme, men det enda man behövde säga var sitt namn. Mamma och jag hade många ögonkontaker, jag är glad att hon delade resan med mig.  När grindarna öppnades fylldes jag med en obeskrivlig glädje, jag skulle få träffa dem på riktigt. En kille sa till oss om någon av Backstreet Boys var därinne fick vi inte säga något, vi skulle vara knäpptysta, vi fick inte ens säga hej. A.J stod i korridoren och pratde med en annan kille, en tjej bakom mig kunde inte hålla sig och viskade hej. A.J verkade inte ta någon notis om oss, de är nog vana. Vi kom in bakom scenen och där stod den berömda boxningsringen och jag kunde knappt vänta till SC skulle börja. Vi fortsatte förbi baksidan av scenen och där vi gick kunde jag se skyltar där det stod Backstreet Boys dressing room och jag undrade om resten av killarna var där inne.  När vi kom fram till scenen sprang jag så gott det gick så att jag hamna vid mitten av scenen. Fyra stolar var uppställda, det skulle bli min första konsert utan Kevin. Jag drog fram kameran och ställde ner väskan. Jag var redo!

Efter många minuter kom några killar ur bandet. A.J var först på scen, eftersom ingen annan ur Backstreet Boys var där valde han att ta tillfället iakt och sjunga några sånger från hans kommande album. Jag var jätteglad, inte för att jag ens efter  SC kom ihåg alla sånger han sjungt(två eller tre), för att jag visste att jag inte kunde gå på hans spelning på Berns den 29 maj.

Nick gjorde en fulländad entre, med två långa järnrör i varsin hand sprakade han av sig skorna och störde A.J genom att gå runt och slå pinnarna mot varandra. Howie var sist ut på scen, vilket uppmärksammades av killarna. A.J bad och skrika när Howie kom, det gjorde vi också. Nick tyckte att vattnet de fått på sina stolar var jätteintressanta, jag kom ihåg att det stod Globen på dem. Det hände inte så mycket i början, efter att Nick visat Brian vattnet tog han upp sin mobil och tryckte lite på den.

Backstreet Boys berättade lite vad som skulle ske under SC och sedan drog de igång. Bandet började spela Spanish eyes, Brian hängde med och ändrade på texten. Han sjöng:

-When I look into your swedish eyes. Hahah vad vi skrek då. De kan vägen till våra hjärtan. De sjung Unmistakable, Everything But Mine, Unsuspecting Sunday Afternoon och acapella på Helpless when she smiles, jag fick gåshud då. Det var underbart. A.J fick för sig att dansa en minst sagt roligt dans och Brian fånade sig och Nick sprang omkring med en handduk på huvudet, senare under Everything But mine tog han på sig en vit plasthjälm och körde Y.M.C.A. Under samma låt och med hjälmen på huvudet slog han huvudet i cymbalen i takt med musiken. Han har minst sagt taktkänsla. Efter ungefär 40 mintuer kom vi till fotograferingen och signeringen. Jag hamnade som nummer två i kön, eftersom de men VIP-biljetterna skulle ha enskilda foton med grabbarna. Jag tog fram mina brev, ett gammalt som jag skickat iväg till USA men som kom tillbaka och ett nyskrivet, och min DVD med två videor som jag gjort. Jag hade gjort ett omslag och skrivit lite i det med. Den första tjej hade med sig en partygrej i form av en spermie som hon gav till Nick, efte henne var det min tur. Nick hade tappat den på marken och när jag skulle gå fram ropade han till mig:

- Watch out for the sperm!  Jag haltade fram till Backstreet Boys, de stod bakom stängslet men så nära ändå. A.J stod först, jag sa hej och skakade hans hand och jag bad han signera mitt album, samma sak med Howie. Sedan kom jag till Nick, jag höll fram albumet och han signera det. Jag gav honom de andra sakerna och han frågade om han skulle signera det här med. Jag svarade:

- No, it's for you. Nick svarade:

-Oh, thank you. Jag tog mod till mig och frågade om en kram. Svaret blev självklart. Det var en obeskrivlig känsla, jag blev omfamnade av NICK, jag kände lukten av läder, inte konstigt det eftersom han hade en skinnjacka på sig och doften av Nick. Jag har helt knäsvag när jag kom till Brian, han signerade sin bild på albumet och jag glömde helt att skaka hans hand. Fotografen bad mig ställa mig i mitten, och där stod jag med mitt album i händer och Nick hade mina grejer. Killen som tog kortet sa att jag skulle le och det var det jag gjorde. Jag haltade mig iväg och tog mitt signerade svartvita kort av killarna. På väg uppför trappan pratade jag med tjejen som varit först, hon var lite uppriven, hon hade en autograf på en sak och resten av killarnas autografer på albumet.  Jag tyckte synd om henne. Vi tog oss uppför alla trapporna och ut, vi stod några stycken och pratade om konserten och det faktum att vi inte fick stanna kvar inne på Hovet.

 Jag tog mig ut och träffade mamma igen, jag var helt salig och visade henne några bilder. Jag babblade på. Vi bestämde oss att stanna kvar på Globenområdet, för det var ingen ide att åka tillbaka till hotellet. Vi satte oss på ett fik, drack lite kaffe. Mamma tog en islatte och jag tog en god morotskaka. Det var en tjej där som skulle på konserten senare. Jag kommer ihåg att jag tänkte:

-Du har inte varit på soundchecket, skadeglad som jag är. När jag gick på toaletten såg jag en tjej som läste en tidning med Nick på framsidan. Samma tidning hittade jag på toaletten och tog med mig den tillbaka till mamma.

Vi hade fortfarande mycket tid att slå ihjäl innan insläppet, så vi tog oss en liten shoppingtur. Jag hittade ett par söta ballerina. Runt om på små resturanger ljöd Backstreet Boys diverse hits, jag kände mig så lycklig. Det som just hänt kändes som en konstig dröm. Vi köpte två Loka som vi hade tänkt att ta med oss in, men dem fick vi ju inte ta med oss in, något mamma och jag borde ha kommit ihåg sen förra konserten. Han som rev min biljett rev inte av halva, men han sa att det får vara så. Jag vet inte varför jag kommer ihåg det så tydligt men det var något speciellt med det ögonblicket.

Jag fick en plansch. Jag ville köpa ett linne, men det köpte jag när jag kom hem från deras webshop, många kronor billigare. Vi hittade våra plaster på rad ett, rakt framför parketten. Jag valde rad ett denna gången eftersom jag har bittra minnen från förra gången av folk som skymde hela sikten från och till. I för sig så stod jag under hela konserten. EMD som var förband var ju inte något att hurra för.

Stämingen var på topp, lyset släcktes, låten Eye of the Tiger började spelas, killarna presenterades samtidigt som man kunde se dem bakom varsitt skynke, boxningsringen kom fram, första dansstegen togs i ringen och Larger than life hördes hördes. Jag fick gåshud, jag var här igen.

Låtarna avlöste varandra, jag sjung med i alla låtar. När det var dags för Brians sololåt Welcome home, frågade han oss om vi hade Unbreakable, alla skrek såklart. Han svarade:

-Me too. Han är verkligen en lustigkurre, han svarade så på alla deras album. Han kunde inte hjälpa utan var tvungen att lägga till ett alright!, när han frågade om vi hade deras andra album Backstreet's back. Vid en av de sista låtarna skrek jag  I love you. Jag fick inga nådiga blickar av mamma som satt bredvid mig. Jag skrek och klappade mig genom hela konserten, jag hade knappt någon tanke hur min fot skulle se ut när jag kom hem eller hur ont jag hade. A.J ropade ut efter att de sjungt Siberia att den låten var bara för oss. Jag kände hur mitt hjärta svällde lite. Nick frågades för ett tag sen om hans favoritlåt att framföra hade han sagt Siberia, trots att de bara har gjort den på några konserter, alltså så var den inte bara för "oss", men trots det var det vi som fick höra den. Vilket känns som en förmån. Sista låten blev Shape of my heart. Backstreet Boys uppmanande oss till att göra små hjärtan av händer och tända våra tändare. Nick kom på den smarta ideen och visade oss med sin mobil att vi skulle använda våra mobiler. Nick blev snabbt förundrad, han petade på Brian och pekade mot min sida, där nästan alla hade något sorts av ljus. I slutet av låten, när de sista tonerna dog ut och de tog varandra i hand och bugade och sedan gick runt och vinkade, ställde jag mig på ett ben, hoppade och vevade på armarna som en galning. Brian såg mig, han så mig och härmade mig genom att hoppa tilllbaka och veva på armarna. Jag var så lycklig.

Det hade varit en underbar dag, alla pratade om konserten vid tunnelbanan, inkluderande mig och mamma. Vi var väldigt trötta när vi kom till hotellrummet, men jag vill kolla på videor och se på bilder, mamma stoppade mig efter ett tag. Jag somnade  underbart lycklig. Min dröm har ju gått i uppfyllelse.

Erika

3 augusti 2008



Den här dagen betydde väldigt mycket för mig.

De är skådespelerskor, designers, partyprinsessor, egenföretagare och... författare. Systrarna Mary-Kate och Ashley Olsen har även provat på sina litterära förmågor.

Nöjestidningen People har exklusivt kommit åt ett exemplar av Olsens omtalade bokdebut, Influence, som inte finns i butikerna förrän den 28 oktober.   

Biografin - som egentligen är en klassisk coffe-table book porträtterar de 22-åriga systrarnas liv och betydelsefulla personer som de inspirerats av.

- De har själva intervjuat tjugo kända människor och skrivit egna essäer om sig själva, skriver Olsens bokförläggare i ett pressmeddelande.

Förutom inspirerande samtal med celebriteter som Karl Lagerfeld, Diane Von Furstenburg och Lauren Hutton, visar de bilder av sig själva som aldrig tidigare publicerats.

Av. Erika Moberg Kanal5.se